Hej på er!
Eftersom jag inte fattade hur jag skulle göra för att koppla in mitt usb på internetcafét - och inte vågade fråga för att de (grekerna) då skulle ha förstått att jag inte fattade hur jag skulle göra för att kopla in mitt usb - kommer här en reseskildring i efterskott (för att det ska kännas verkligare delar jag också upp det i olika delar):
Sitter på balkongen på hotell Lotus i Daratso på Kreta.
Första kvällen här. Lokalt vin, lokal ost, lokala kex.
Ljuden: Porlande vatten (poolen), avlägsen trafik, grannbalkongsmummel, musik från poolbaren (nä, nu stängde den precis), skrikande katter, något som borde vara måsar. Dessutom: finskt, ganska fetlagt (fast det hörs ju inte, det ser jag härifrån) pojkpladder från strax nedanför balkongen. Gå och lägg er, ungar. Eller, förresten: bra att ni rör på er.
Nån i närheten röker cigarr.
Luften är så fuktig här på kvällarna – i bjärt kontrast mot dagarnas blåsiga torrhet.
Kottarna sover. Inte.
De ligger och läser. Det var deras livsuppehållande tanke när vi var på väg hem från restaurang tidigare ikväll.
”Får vi ligga och läsa när vi kommer till hotellet?”
Det är så jävla underbart hur de liksom är förtjusta över…ja, fel saker när man kommer utomlands.
En liten bil som inte finns i Sverige, grishuvudet i charken, att GB-glass heter Algida , att vår guide var norska men att de ändå förstod vad hon sa, att dricksglasen på restaurangen var större nertill än upptill – dessa är ting som enligt kottarna gör en semester minnesvärd, oavsett hur många bergsmassiv, stränder eller små fiskebyar pappa pekar ut med myndig armrörelse.
För mörkt nu, ser inte tangentbordet längre. God natt.
Och nej, jag är inte full.
Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar