Oj! Sent om sider: Rapport från Kreta, del 6

Gick för första gången igenom mina sparade utkast här på bloggen och då fann jag ju det här! Visserligen totalt inaktuellt, men ändå - ett ögonblick av glas, fruset i tid och rum. Ett inlägg som jag tydligen hade fått för mig skulle heta:

"Sista brevet hem.
Idag har jag sett ett par som också bor här på hotellet. Jaha, säger ni, och varför berättar du det?
Jo, nu ska ni få höra: Jag har aldrig, i hela mitt 38-åriga liv, sett två vita människor som har varit så bruna! Det ser...sjukt ut. Faktiskt. De ser ut som om de har lera på hela kroppen. Man tittar på dem och tittar igen, för det ser liksom ut som om nåt inte stämmer. Jag önskar jag hade haft mod nog att gå fram till dem och ta en bild så ni hade fått se själva, men det hade jag inte.
Nu vill både jag och kottarna hem. Trots sol, värme, bad och god mat längtar vi nu efter - hör och häpna - dis, regn och blåst!

**********

Hemma igen - och det första som slår en är hur grönt vår-sommar-Sverige är! "

Och där tog det slut.

En grej som jag har funderat på och som jag kom att tänka på nu igen är att om jag nån gång kommer tillbaka till Kreta så ska jag bara boka flygstol. Sen tar jag en buss tvärs över ön, till nåt av de små, icke-resbolagsanknutna hotellen på öns södra sida. Där var det fint.

Puss på er så länge!

Reklam

http://www.stickyfingers.nu/kalender_detail.asp?id=2015

Ja, det här tänkte jag och Mattias Lindeblad pyssla med på fredag. Då är du/ni välkommen/-na dit.
Det blir garanterat mys och nörderi på hög nivå!
Hevvi mettell så länge.

/J

Dramatik i vardagen när inget speciellt har hänt

Jo, titt som tätt jobbar jag på Västnytt och då kan resultatet bli såna här nyhetslaviner...

SAFT & MATEMATIK

Jo, så här var det...

Idag gick jag och Kotte 2 till vår lilla lokala ICA-butik för att handla lite av livets nödtorft. När vi passerade safthyllan kände jag ett sug efter söta drycker och eftersom fredagsmys, helg och ledighet stundade så… Tänkte köpa en flaska vanlig blandsaft, men vad fick jag se?!

Icas eget märke Gott Liv gör fruktdrycker med olika smaker. Det är alltså ungefär som saft, fast nyttigare – om man får tro reklamen. 25% mindre socker och 10% mer fruktjuice än ICAs egna safter.
Lät ju jättebra, tyckte jag. Plockade på mig en Persika-Hallon, den såg god ut.

Men, så, bara lite snabbt, eftersom jag är en liten innehållsnörd som vill veta vad det är jag stoppar i mig, kastade jag ett getöga på innehållsförteckningen.

Förutom alla emulgeringsmedel (Gud vet hur mänskligheten överlevde intagandet av föda alla dessa 100.000-tals år av utveckling utan detta näringsmirakel i vår matspjälkningskanal!?!) som även denna produkt innehöll, så… ja, inte innehöll den mycket Persika-Hallon, inte! 0,5% persika och lika mycket hallon, men däremot 9% äpple(!).
Jaha.
Kalla mig en gammalmodig gubbdjävel, men är det inte ÄPPLE som är smaken då?
Ok. Kan vara så att just persika hallon behöver mycket smakhjälp, vad vet jag? Jag är ingen safttillverkare. Jag grep istället tag i Ananas-Passion och vred upp flaskans etikett mot mitt kritiska öga.
Säkert skulle den innehålla 5% ananas och 5% passionsfrukt. Allt annat vore vansinne.
Det var vansinne. Den innehöll också 9% äpple och, ja, just det, 0,5 % ananas och 0,5% passionsfrukt.
Och detsamma gällde de andra smakerna.
Vad vi dricker om vi köper de här dryckerna är alltså äpplesaft, med tillsats av andra frukter och bär. Kan ju vara bra att känna till.

Lite trött av detta lurendrejeri fattade jag tag i en flaska gammal hederlig apelsinsaft. Tänkte köpa den istället, eftersom jag nu var sur på alla jävla Gott Liv-produkter. Gripen av en stundens aning sneglade jag även på denna flaskas etikett, bara för att se exakt hur mycket mer skada denna sockerbomb nu skulle tillfoga mig och de mina, jämfört med fruktdryckerna.
De innehöll ju, som ni kanske minns, 25% mindre socker och 10% mer fruktjuice än ICAs egna safter.
ICAs apelsinsaft innehöll 6% juice och 6,5% socker.
”Fruktdryckerna” innehöll 10% juice och 5,5 % socker.
Vad jag nu skulle vilja ha svar på är:
vilken typ av uträkning ligger till grund för påståendena att en minskning från 6,5 % socker till 5,5% är en minskning på 25%? Är inte det en minskning på, ja, just det, precis, ni tänker helt rätt: 1% ?!?!
Och en ökning från 6 till 10% fruktjuice anser i alla fall jag motsvaras bättre av svaret 4% än påstådda 10.

Matematiker, statistiker, hör av er!

Oavsett hur man har räknat (och det finns säkert uträkningar som visar att det ICA har sagt är sant) så är inte skillnaden mellan fruktdrycken och saften i hyllorna direkt astronomisk.

Jag köpte blandsaft.
För jag är en sur gubbe som behöver lite sött i livet.

Berömda finska män (från Finland)

Efter 25 års forskning presenterar föreningen Finlandssvenska Relationer Ska Vi Ha sin rapport. Som vi kan se är listan inte så lång, men detta vägs upp av att den är så bred. Och av att den tog så lång tid att sätta ihop.

• Koivosto Immerdaahl gjorde sig på 50-talet berömd genom att vara den förste finne som genomgick en komplett utbildning till grävmaskinist. Han lärde sig också levitera - naken, givetvis.
• Janne-Liisa Vaalio var förste diakon i sjömanskyrkan i Pehää vid Karelska Näset och, enligt uppgift, den som ”såg till att det fungerade”. Uppfann dessutom blodkorven (den finska).
• Heino Ollikainen lärde sig, som förste Helsingforsbo, steppa inuti, liksom inne i själen.
• Äheööhää Myyrslook var 1:e adjutant åt general Mannerheim i finska fortsättningskriget. Slutade oavgjord.
• Kvaasi Nurmu blev första kvinnliga president i Slovakien. Efter könsbytet.
• Jukka Erhäänenn visslade sig 1922 till Uganda i en livboj.
• Nalle Pyyhte rakade pungen inte mindre än 434 gånger mellan Jerusalem och Damaskus. Detta skedde på Jesu tid, innan muren var byggd.
• Mjeläh Muuskelmassa Den förste finske månfarare som lämpade sig för kloakdjursbekämpning i flerspråkiga områden. Dvaldes i Åbo innan pesten kom.
• Juha Miehtolainen gjorde sig omöjlig i alla möjliga sammanhang redan 1932 efter en smärre skandal. Dessutom kantor.

Jag blir så trött efter en dag med olika media (eller: ibland känns det som om allt är gjort av bajs)

Skulle du köpa en begagnad bil av de här killarna?
Antagligen inte, för de jobbar ju inte med sånt. Dum fråga kan tyckas - men den är ändå inte helt irrelevant.

Vi lever i en tid där yta och fräckhet i sig blir ett mått på kvalitet; ett kvitto på att du är någon att räkna med. Inget nytt och chockerande med detta - om man inte stannar upp, djupandas och synar tingen lite utifrån.

Vi hyllar oblygt mediokra människor som har rätt look, är lite snyggt PK och kanske - om vi har tur - kan göra något som kan passera för kreativitet i en mörk gränd. Med detta följer också mandat att yttra sig i viktiga frågor - fast inte för länge, det ska hinnas med en låt också.
Kort sagt: är du snygg och rätt får du vara med.

Men till och med i de fräcka, hippa och kända människornas sfärer gäller det att inte stå ut för mycket. Utmana - men inte på riktigt. Chocka - fast inte så det blir farligt.
Man ska vara annorlunda än pöbeln - men på ett sätt som gör att pöbeln avundas en. En rosa flamingo bland änderna i karpdammen i Slottskogen, helt enkelt.

Därför gillar jag att ovanstående foto får representera mig och Långe Musikern när vi gör radio på Radio 88.
Let's face it, botox hjälper inte här. Vi kommer inte att få festa hos Bindefeldt. Det är inte våra nunor som dyker upp i storlänets våta drömmar (och gör de det så vill jag inte veta det ändå).
Som Frank Zappa en gång uttryckte det:
- If you're out there and you're cute, maybe you're beautiful, I just wanna tell you something: there are more of us ugly motherfuckers than you are, heey, so watch out!

Är då vi, bara genom att vi ser ut som stryk på ett foto, naturliga och fina människor som, i princip, är änglar och vet bäst?

Självfallet. Annars hade jag väl aldrig haft en blogg?!?

Puss!

Det är inte mig det är fel på, det är alla andra

Hej och välkomna till Barnprogrammet.
Idag ska vi berätta lite om Dennis.

Dennis är knarkare.
Knarkare kallas den som inte har något jobb. Han eller hon kan också kallas invandrare eller miljöpartist.
Det är de som har gjort vårt land till vad det är idag: ett daghem för lösdrivare av alla de slag.
Det kan kanske tyckas underligt att de som inte har jobb och knappt någon inkomst kan ha så stor påverkan på hela samhället, men så är det i alla fall.
Dessa människor känner man lätt igen. De ser inte ut som alla vi andra. Det vill säga, de har kanske inte kostym eller ordentlig frisyr.
Dessutom beter de sig ofta märkligt.
Dennis, till exempel, är ofta nedstämd. Och, jag menar, hur ska han då kunna få något jobb?
Vem vill ha en som bara går och grinar och är sur? Såna vill ingen normal människa ha i sin närhet.
Dennis har läst på universitetet.
Fast han läste fel saker! Dumma Dennis!
Man bidrar ju inte direkt till vårt fina lands uppbyggnad om man läser etnologi eller historia. Sånt där är för folk som inte orkar borsta tänderna på morgonen!
Nej, ett par år på Handels eller Chalmers hade gjort Dennis gott! Där hade han fått lära sig hur man klär och klipper sig, om inte annat. Och kanske, kanske, ifall Dennis hade varit öppen och villig att förändra sitt egna, slappa ”jag”, så hade han dessutom förstått ett par grundläggande saker:
- En god ekonomi är A och O i välbefinnandets ABC.
- Jobb inom ett framgångsrikt företag är den största lycka man kan känna.
- En välpolerad och tillrättalagd yta är bättre än ett grubblande inre.

Det var allt från barnprogrammet idag.
Nästa vecka ska vi prata om hur det kan komma sig att krig och människor som dödar varandra löser världens problem.