Reklam

http://www.stickyfingers.nu/kalender_detail.asp?id=2015

Ja, det här tänkte jag och Mattias Lindeblad pyssla med på fredag. Då är du/ni välkommen/-na dit.
Det blir garanterat mys och nörderi på hög nivå!
Hevvi mettell så länge.

/J

Sommar, sommar, eeh, vad hettere.. sommar?

Den som till äventyrs följer den här bloggen med spänning har kanske redan upptäckt det, men jag ska - för övriga - bekräfta, förtydliga eller vad vi nu väljer att kalla det.
Jag har lite för mycket att göra just nu för att hinna skriva en gång i veckan, vilket var min grundintention.
Men jag ska ändå ge er en liten snaskbit som sommarlektyr. Så pass mycket god medmänniska är jag ju i alla fall.
(Nu ser jag precis att ordet "snaskbit" här ovanför vid en snabbtitt såg ut som "snabbskit". Märkligt.)
Jag firade midsommar i trakterna kring Båstad, närmare bestämt på en ort som hette Hallavara. Låter finskt, kanske lappländskt, jag vet, men är alltså inte det.
Älsklingens släkt har hus där, ett stort, jättefint gammalt hus med lite halvbuskig tomt. Tänkte att det här borde man ju få en hel del för om man sålde det, m å n g a mille blir det, nära till Båstad, havet, ja, jo nejm itt.
Men NEJ.
Fick under sista dagen där höra att det inte var så, värdet var inte alls så högt som man kunde tro, på grund av en sak som var en direkt följd av en annan sak som är själva det jag EGENTLIGEN ville berätta.
Man får nämligen inte göra om tomten hur som helst. BLAM!! Där föll priset ett par mille. Hur gör man då med utomhuspool, golfgreen, tennisbana samt trippelcarport? Av detta blir intet, platt intet.
VARFÖR får man då inte härja hur man vill om man köper dett hus? Jo, det ska jag nu berätta.
På tomten ligger nämligen ett par gravhögar.
Jag säger det igen, så att ingen missar det här:
På tomten ligger nämligen ett par gravhögar.
Hur jävla ascoolt är inte det? Och varför i helvete skulle det dra ner priset?!?
Om jag hade chansen att köpa en tomt med en gravhög så skulle jag göra det på studs, bara för att veta att ingen överrik, smaklös jävel skulle kunna få några idéer om att bygga konferenscenter på den!
Sen att jag inte skulle kunna sova en endaste natt när jag nu vet det här, det är en helt annan sak som det för övrigt finns tabletter och mediciner mot.

Adjö.

Fysikens lagar

Älsklingen och jag såg ett engelskt program på tv igår (det är egentligen fel: vi såg en dansk film och sen fortsatte vi liksom bara titta - ni vet hur det kan bli) om barn och barnuppfostran. I detta fanns ett kort klipp på en pappa som lyfter upp sin 7-åriga dotter på en mur för att hon ska kunna spatsera på den tillsammans med sina större syskon.
För att ni ska förstå bättre: En stig löper längs med den kanske 1.60 m höga muren. Mellan stig och mur - ett ganska grunt dike med högt gräs i. Pappan kliver ned i diket, fram till muren och lyfter upp dottern mot muren. Här blir han stående, i diket, med en 7-åring på raka armar som inte får upp benen på muren. Eller, jo, till slut får hon ju det. Och allt går dem båda väl.
Fick sån enorm flashback från otaliga tillfällen då jag själv lyft upp antingen Kotte 1 eller 2 nånstans. Stället har alltid varit lite för högt för att de ska känna sig helt säkra och snabbt svinga sig från mina värkande armar till vad det nu kan vara, staketet, muren eller bergknallen.
-Lyft högre, pappa!
Okej. Vänta lite här nu. Jag står upp, och mina armar är rakt utsträckta. Exakt vilken av mina kroppsdelar tänkte du att jag skulle förlänga i det här läget? Bålen? Hälarna? Jag kanske ska veckla ut mina bönsyrsehänder som jag alltid har instoppade i mina människohudhandskar, ty jag är en alien?!
-Lyft högre, pappa!
Javisst. Eller om du hjälper till genom att till exempel lägga upp fötterna på staketet och sen skjuta ifrån mig så att du kommer upp? "Lyft högre, pappa"? Jag kommer att skrika högre alldeles strax, precis som hela min kropp just nu skriker i smärta efter att ha förblivit stående i en onaturlig kroppställning lite för länge.

Och sen, mirakulöst, löser det sig oftast. Om det beror på en ödlefunktion som gör att armleden tillfälligt ploppar ur sockeln vid axeln eller nåt annat... Vem vet? Den där sista skvätten, det sista trasvredet kraft man uppbådar räcker till och kottarna står på stenen, muren, båten, vad det nu är.
Och sen vill de ner igen.

Historiens vahettere nu igen

Har man tråkigt så har man.
Då kan man alltid googla på sitt eget namn.
Det gjorde jag och gissa om jag blev paff.
Det här är nämligen inte första gången som jag testat det här med att blogga. Vilket jag helt och hållet glömt av. Jag hade en gång tidigare intentioner åt det hållet, låt vara med en något mer snöig tanke till grund. Eller, jag vet inte, kanske inte, ändå.
Läsare på jakt efter en mer skönlitterär aspekt av mitt författande ombedes å det snaraste kika in på:

http://www.sourze.se/Professor_Ollon_tar_emot_10069479.asp

Notera gärna datumet för publikationen som ett litet exempel på hur olika man kan tillbringa sina dagar: vissa skriver om Professor Ollon, andra flyger flygplan in i skyskrapor.

Puss och kram så länge!