Det är inte mig det är fel på, det är alla andra

Hej och välkomna till Barnprogrammet.
Idag ska vi berätta lite om Dennis.

Dennis är knarkare.
Knarkare kallas den som inte har något jobb. Han eller hon kan också kallas invandrare eller miljöpartist.
Det är de som har gjort vårt land till vad det är idag: ett daghem för lösdrivare av alla de slag.
Det kan kanske tyckas underligt att de som inte har jobb och knappt någon inkomst kan ha så stor påverkan på hela samhället, men så är det i alla fall.
Dessa människor känner man lätt igen. De ser inte ut som alla vi andra. Det vill säga, de har kanske inte kostym eller ordentlig frisyr.
Dessutom beter de sig ofta märkligt.
Dennis, till exempel, är ofta nedstämd. Och, jag menar, hur ska han då kunna få något jobb?
Vem vill ha en som bara går och grinar och är sur? Såna vill ingen normal människa ha i sin närhet.
Dennis har läst på universitetet.
Fast han läste fel saker! Dumma Dennis!
Man bidrar ju inte direkt till vårt fina lands uppbyggnad om man läser etnologi eller historia. Sånt där är för folk som inte orkar borsta tänderna på morgonen!
Nej, ett par år på Handels eller Chalmers hade gjort Dennis gott! Där hade han fått lära sig hur man klär och klipper sig, om inte annat. Och kanske, kanske, ifall Dennis hade varit öppen och villig att förändra sitt egna, slappa ”jag”, så hade han dessutom förstått ett par grundläggande saker:
- En god ekonomi är A och O i välbefinnandets ABC.
- Jobb inom ett framgångsrikt företag är den största lycka man kan känna.
- En välpolerad och tillrättalagd yta är bättre än ett grubblande inre.

Det var allt från barnprogrammet idag.
Nästa vecka ska vi prata om hur det kan komma sig att krig och människor som dödar varandra löser världens problem.