Gick för första gången igenom mina sparade utkast här på bloggen och då fann jag ju det här! Visserligen totalt inaktuellt, men ändå - ett ögonblick av glas, fruset i tid och rum. Ett inlägg som jag tydligen hade fått för mig skulle heta:
"Sista brevet hem.
Idag har jag sett ett par som också bor här på hotellet. Jaha, säger ni, och varför berättar du det?
Jo, nu ska ni få höra: Jag har aldrig, i hela mitt 38-åriga liv, sett två vita människor som har varit så bruna! Det ser...sjukt ut. Faktiskt. De ser ut som om de har lera på hela kroppen. Man tittar på dem och tittar igen, för det ser liksom ut som om nåt inte stämmer. Jag önskar jag hade haft mod nog att gå fram till dem och ta en bild så ni hade fått se själva, men det hade jag inte.
Nu vill både jag och kottarna hem. Trots sol, värme, bad och god mat längtar vi nu efter - hör och häpna - dis, regn och blåst!
**********
Hemma igen - och det första som slår en är hur grönt vår-sommar-Sverige är! "
Och där tog det slut.
En grej som jag har funderat på och som jag kom att tänka på nu igen är att om jag nån gång kommer tillbaka till Kreta så ska jag bara boka flygstol. Sen tar jag en buss tvärs över ön, till nåt av de små, icke-resbolagsanknutna hotellen på öns södra sida. Där var det fint.
Puss på er så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar