Jonas Slättung häver ur sig

- Nu är det snart sommar!
Det brukar "min" närbutiksägare säga så fort vi kommit över nyårspuckeln. Jag hatar honom.
Folk som, antingen på skoj eller i ren desperation, häver ur sig såna saker, fraser som "nu går vi mot ljusare tider", "våren är inte långt borta" eller "nu blir dagarna längre och längre" - de förstör för mig!
Låt mig njuta ifred av vintern! Den kalla, mörka, outvädrade, instängda vintern! Ni vet, den som ALLTID kommer till vårt land - vad vi än gör.
Jag ska berätta en hemlighet för er: Jag gillar när det mörknar. Jag gillar hösten och vintern. Jag gillar när det regnar och ännu mer när det snöar. Visst, jag gnäller över det, som alla andra, men i hemlighet gnuggar jag mina blåsfrusna knogar i återhållen extas.
Det är i vintertider som karraktären prövas! Hur svårt är det att vara glad och lycklig på våren? Eller sommaren? Ärligt talat? Det är ju fan bara att gå ut så flinar man!
Försök skratta dig igenom november i Göteborg - när du har gjort DET kan du självgott dunka dig i ryggen och springa runt på stan med Destiny's Child-trycket "I'm a survivor" på din t-shirt!
Och kom nu inte med "ja det är klart man gillar vintern julen är ju så fin"-ramsan! Julen varar några dagar och är, i ärlighetens namn, rätt fjollig. Det jag pratar om är monstertrucksvintern, den när hormonerna och D-vitaminet lämmeltågar ur sin kropp. Orchvintern, när din prestationsförmåga ligger och lipar i botten på ett nyss tömt glas med ljummen glögg. Blåshålsvintern som ger dig ungefär lika mycket tillfredställelse som ett samlag med Pomperipossa i mitten av en pimpelvak med hungriga valrossar fastbitna i röven.
Så ge fan i alla muntra tillrop! Säg efter mig:
Visst, det är vinter - men hur bra är du själv då?

VÅRENS NYA TREND ÄR HÄR

Japp!

Se hit alla kappvändare, vindflöjlar och orakel!
Var med nu så ni inte missar nåt!

Själv är jag ju en man som står stark även i den stridaste av modefloder.
Jag följer inte strömmen! Jag är fri! Mig äger ingen! Jag spottar på marknaden och ser den torka sig ansiktet! Jag..oj, är det där Nudies nya? Sweet, då ska jag ha två par!

Eeh, var var det vi var nu igen? Just det ja! Vårens nya trend:

Omfamna din hösnuva. Bli du med din reaktion.
Kort sagt: Älska din allergi!

Sällan har väl så många haft så lite att hoppas på så länge.

Vi, med näsor som börjar rinna redan i slutet av mars och som fortsätter, envist som ett ihärdigt hjärtflimmer, med detta ända in i augusti - vi måste sätta klacken på luntan!

Vi måste ta detta i och för sig negativa (vissa skulle till och med kalla det själsligen förintande) påhopp på vår kropp och embrassera det. Göra det till en del av oss. Få det att bli inte så mycket en totalt kränkande funktionsnedsättning som ingen vuxen människa som läser om nya medicinska upptäckter dagligen överallt kan förstå att man inte kan råda bot på i ett civilicerat samhälle, utan kanske mer en Bror Duktig-klapp på den egna ryggen.

"Du ska se att det ordnar sig, trots att du inte kommer att kunna se, känna dofter eller hålla dig vaken mer än sju timmar per dygn tills det blir höst", är ju ett mycket trösterikt mantra man kan rabbla för sig själv när man ligger och lipar och dreglar på en parkbänk i Slottskogen.

Älska din allergi som dig själv!

Ta din allergi i handen och gör den till nåt mer än bara en tråkig apa som sitter på din axel och viskar könsord! Gift in din oskuldsallergi i din stora immunförsvarsfamilj!

Näe...

ALLVARLIGT TALAT! KAN NÅN TA BORT DEN JÄVVLA SNUUUVAAAAN NÅN GÅNG!?!?!

Cykel...

Vad händer?

Det pågår ett ständigt, tyst krig mellan bilister och cyklister. Inget nytt under solen med detta.

MEN...

Nu, när jag cyklar, har jag blivit uppmärksam på en märklig egenhet hos vissa av mina kära medcyklister.
Jag tillhör den delen av den velocipederande befolkningen som väldigt sällan har hjälm. Och DET ÄR INTE OKEJ!
Tydligen.
Jag får en flashback från barndomen; det är som att de som har hjälm hatar de som FÅR köra utan hjälm. Man får ofta blickar av typen "Du förstör för oss andra!"

Har ni tid vill jag bara ge ett högst konkret exempel som hände för några år sen:

Jag på cykel (utan hjälm), kotte 1 på cykel bredvid (med hjälm), kotte 2 i barnsadel (med hjälm), cyklandes Delsjövägen fram i sakta mak.
Vi möter en man på en väääldigt snabb cykel, med cykeldress och hjälm i matchande kulör och färgskiftande solglasögon. 10 sekunder senare kommer han upp jämsides med oss. Han har alltså vänt och kört efter oss. Följande dialog utspelar sig mellan honom och mig (och JAG SVÄR, detta HAR HÄNT på RIKTIGT!!!):

HAN: Barnen har hjälm, ja?!
JAG:(Leendes, undrandes vem mannen är och vad han vill)...Jaa...
HAN: Och pappa har ingen hjälm?
JAG: ...Nää, just det, ha ha...
HAN: Pappa kanske inte har nåt att skydda där uppe?
JAG: ...Va...

Varpå han vänder och flåsar vidare.
Som vanligt kom alla dräpande kommentarer av typen "Men du kanske ska skita fullständigt i vad jag har och inte har på mig, din stridspitt", "Pappa kanske ska vända på dig och parkera sin Kronancykel i din däckskåra" eller "Kom barn, farbrorn är full" inte till mig förrän 5-10 minuter senare.
Synd.
Det är ju inte så att jag inte VET att det är säkrare med cykelhjälm. Det är ju inte så att jag BRUKAR cykla med barnen utan hjälm, jag hade faktiskt bara glömt den den här dagen.
Det är bara det att jag fattar inte varför man inte, när man inte gör något olagligt eller något som skadar någon annan eller ens, för den delen, är någon annans bizninz, kan få lov att sköta sig själv utan inblandning?!?!?!

AAAAAAAH!

Tack för ordet, ordet är fritt.

Över och ut.