Bara lite kort innan helgen...

Sjukdomen river min redan sargade manskropp.
Plågorna vill inte lämna mig, ge mig ro.
Hur mycket ska en människa behöva tåla?

Kort sagt: jag är förkyld. Igen. Balle.

Dessutom: Vad fan hände med våren? Jag trodde vi hade pratat om det här? Att det räckte med snöslask och regn nu? Va?!?

Är jag grinig? Svar ja.

Igår var jag och besökte min vän tv-profilen på hans jobb där vi lade grunden till ytterligare storheter på Youtube. Ännu icke frälsta ombedes kika in på http://www.youtube.com/watch?v=JprEvZdu5kM för att se det gamla avsnittet.
Det nya kommer att behandla den mer optiska delen av våra humorcentra på sätt som är fullt jämförbara med Disney's (större amerikanskt filmbolag, förf. anm.).
Jag är, i nuläget, förhindrad att säga mer. Men det blir råmaxat.

För att citera Magnum: Keep your night light burnin', I'll come through wind and rain, yeah.

Treflig helgh!

Cykel...

Vad händer?

Det pågår ett ständigt, tyst krig mellan bilister och cyklister. Inget nytt under solen med detta.

MEN...

Nu, när jag cyklar, har jag blivit uppmärksam på en märklig egenhet hos vissa av mina kära medcyklister.
Jag tillhör den delen av den velocipederande befolkningen som väldigt sällan har hjälm. Och DET ÄR INTE OKEJ!
Tydligen.
Jag får en flashback från barndomen; det är som att de som har hjälm hatar de som FÅR köra utan hjälm. Man får ofta blickar av typen "Du förstör för oss andra!"

Har ni tid vill jag bara ge ett högst konkret exempel som hände för några år sen:

Jag på cykel (utan hjälm), kotte 1 på cykel bredvid (med hjälm), kotte 2 i barnsadel (med hjälm), cyklandes Delsjövägen fram i sakta mak.
Vi möter en man på en väääldigt snabb cykel, med cykeldress och hjälm i matchande kulör och färgskiftande solglasögon. 10 sekunder senare kommer han upp jämsides med oss. Han har alltså vänt och kört efter oss. Följande dialog utspelar sig mellan honom och mig (och JAG SVÄR, detta HAR HÄNT på RIKTIGT!!!):

HAN: Barnen har hjälm, ja?!
JAG:(Leendes, undrandes vem mannen är och vad han vill)...Jaa...
HAN: Och pappa har ingen hjälm?
JAG: ...Nää, just det, ha ha...
HAN: Pappa kanske inte har nåt att skydda där uppe?
JAG: ...Va...

Varpå han vänder och flåsar vidare.
Som vanligt kom alla dräpande kommentarer av typen "Men du kanske ska skita fullständigt i vad jag har och inte har på mig, din stridspitt", "Pappa kanske ska vända på dig och parkera sin Kronancykel i din däckskåra" eller "Kom barn, farbrorn är full" inte till mig förrän 5-10 minuter senare.
Synd.
Det är ju inte så att jag inte VET att det är säkrare med cykelhjälm. Det är ju inte så att jag BRUKAR cykla med barnen utan hjälm, jag hade faktiskt bara glömt den den här dagen.
Det är bara det att jag fattar inte varför man inte, när man inte gör något olagligt eller något som skadar någon annan eller ens, för den delen, är någon annans bizninz, kan få lov att sköta sig själv utan inblandning?!?!?!

AAAAAAAH!

Tack för ordet, ordet är fritt.

Över och ut.

Fader vår

Idag fick jag ett mail från en nära vän som befinner sig på andra sidan jorden, i ett varmt land med strander, palmer och glada infödingar som ger barnen glass. Utan nån som helst baktanke, ska väl tilläggas.
Och nu, när det vänder mot vår och man ålar ut ur kroppskondomen av resta borst mot vinterkyla och vågrätt göteborgsregn, känns det ändå rätt okej att befinna sig just här, i Sweden.
Man kan till och med kosta på sig en flyktig tanke i stil med "Äh, men inte behöver man åka utomlands. Här som är så fint!"
Man är, kort sagt, glad för hans skull.

Men...

Kotte 1 ville idag ha på sig tunn vårklänning, leggings och vårjacka.
"Det blir nog lite för kallt," hördes då plötsligt en främmande stämma eka i hallen.
Papparösten Från Forntiden! En urgammal best, uppfödd på normer och värderingar, som åter tagit min kropp i besittning!
"Du får akta så du inte blir sjuk," bara rann det sen ur mig, liksom av bara farten.

BROMS! SLIR! STRET! SPJÄRN!

Nej.

Våren är till för att njutas. Så har det alltid varit och så ska det alltid vara.

"Äh, va fan! Du får ha på dig precis vad fan som helst! Här! Ta min gamla KISS-t-shirt över alltihop! Jag VILL det! Det är dessutom coolt om du gör det, för då fattar kanske inte dina klassisar - men väl deras föräldrar att din far är en hipp snubbe (som det heter på stockholmsslang från strax innan jag föddes) som är nere med kidsen.

Kotte 1 fick något paniskt i blicken och slank ut genom dörren, ut till den värld som är hennes egen.

Aaääämen nu tar vi helg, va?

Över och ut.

Jo då ska vi se...

Idag är en snuskigt fin vårdag! Så fin, faktiskt, att jag ett kort tag funderade på att dra på mig min älskade jeanspaj och skita i vinterjackan men NÄÄ NÄÄ NÄÄ kände jag när jag klev ut genom dörren. Det bet i min manshulliga skäggkind. Alltså: vinterjacka, you're still the man.

Nu till veckans inlägg - och här kommer rubriken:

ÄR VI OFFER FÖR EN GIGANTISK OCH UTSTUDERAT EVIL REKLAMKONSPIRATION?

Igår morse, efter att ha lämnat Kotte 2 på dennes skola, passerade jag, på väg till kontoret, en stillastående bil som tutade och blinkade med blinkers. Ja, det är ju inget anmärkningsvärt med detta i sig, men när jag kom upp jämsides med den såg jag att det var en firmabil. Firman den tillhörde sysslar med larm.
Ha ha, tänkte jag, gud så dåligt att bilens larm har gått på av sig själv! Fan vad kackigt att en larmfirma har larm som inte fungerar som de ska!
Tänkte jag alltså först.
Innan jag nästan svalde en deciliter spott i ren aha-upplevelsepanik.
Tänk om... Tänk om det var en reklamkupp? Tänk om det, ungefär samtidigt, på flera gator i vår stad, stod bilar med firmans logga tydligt synlig och tutade - för att folk skulle titta, se och komma ihåg firmans namn!?!

Jag söker nu ögonvittnen som kan ha sett och upplevt samma fenomen.
Hör av er, så att vi en gång för alla kan stävja detta påhopp på vår... ja, nånting!

Puss o kram så länge, över och ut!

Hej alla!

Tänkte på den här sidan dela med mig av allt det härliga.
Ja, alltså, det som finns där ute, i verkligheten och som sen processas i min skalle och letar sig ut på den här sidan i form av reflektioner, åsikter eller bara dravvel.

Kort sagt:

Nu kör vi!