Idag fick jag ett mail från en nära vän som befinner sig på andra sidan jorden, i ett varmt land med strander, palmer och glada infödingar som ger barnen glass. Utan nån som helst baktanke, ska väl tilläggas.
Och nu, när det vänder mot vår och man ålar ut ur kroppskondomen av resta borst mot vinterkyla och vågrätt göteborgsregn, känns det ändå rätt okej att befinna sig just här, i Sweden.
Man kan till och med kosta på sig en flyktig tanke i stil med "Äh, men inte behöver man åka utomlands. Här som är så fint!"
Man är, kort sagt, glad för hans skull.
Men...
Kotte 1 ville idag ha på sig tunn vårklänning, leggings och vårjacka.
"Det blir nog lite för kallt," hördes då plötsligt en främmande stämma eka i hallen.
Papparösten Från Forntiden! En urgammal best, uppfödd på normer och värderingar, som åter tagit min kropp i besittning!
"Du får akta så du inte blir sjuk," bara rann det sen ur mig, liksom av bara farten.
BROMS! SLIR! STRET! SPJÄRN!
Nej.
Våren är till för att njutas. Så har det alltid varit och så ska det alltid vara.
"Äh, va fan! Du får ha på dig precis vad fan som helst! Här! Ta min gamla KISS-t-shirt över alltihop! Jag VILL det! Det är dessutom coolt om du gör det, för då fattar kanske inte dina klassisar - men väl deras föräldrar att din far är en hipp snubbe (som det heter på stockholmsslang från strax innan jag föddes) som är nere med kidsen.
Kotte 1 fick något paniskt i blicken och slank ut genom dörren, ut till den värld som är hennes egen.
Aaääämen nu tar vi helg, va?
Över och ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar