Den sure gubbjäveln som hade Skivfyndet på Frölunda Torg på åttiotalet får sig sent om sider en välförtjänt känga. Booyaah!

Helt plötsligt slås jag av en blixtrande minnesbild vid middagsbordet:

Året är 1986, februari/mars nånting, och Metallicas Master of Puppets har precis släppts. Även om jag personligen inte är någon stor anhängare av M så hänger jag glatt med min kompis Tomas - som är det - till skivaffären.

Och vart går vi, vi Tynneredskids, när vi vill köpa en skiva lite snabbt och lätt? Jo, vi går fortfarande - även om vi precis har börjat upptäcka de billigare och bättre skivaffärerna inne i "stan" (Stigberget/Masthugget) - till Skivfyndet på Frölunda torg.

I mitt fall för sista gången, ska tilläggas.

Vi, dvs Tomas (handsvettig och pirrig, med spargrispengen i näven och spenderarjeansen på) och jag (som alltid, nära gränsen till spontan, ofrivillig sädesavgång i skivaffärer) träder in i sagda butik, kliver fram till kassan och frågar den medelålders butikföreståndaren efter "Mitallikas nyja".

Med sin rödlätta, lätt vaxade mustasch vippandes i takt med orden svarar Gubben (för det är så han blir ihågkommen):

- Den är inte släppt än.

Tomas och jag byter en snabb, osäker blick. Vi vet ju att den är det, eftersom två av våra kompisar just nu sitter hemma och lyssnar på den. Dessutom har ju jag, hela Tynneredsskolans hårdrockslyssnande falangs Bror Duktig, letat upp annonsen för skivsläppet i GP.

Tomas, som inte är nåt socialt geni (i alla fall inte vid den här tiden - hey, vi var 15!), mumlar nåt i stil med "det är den visst", medan jag med lite högre röst säger:

- Men det stod i tidningen att den hade kommit. Och två av våra kompisar har köpt d..

- Hörde ni inte vad jag sa eller?

Gubben stirrar stint på oss medan hans ansikte - som i vanliga fall är rödlätt men nu närmar sig infarkt-lila ("pionrött" har jag också hört det kallas), förmodligen av indignation över kaxiga snorungar - liksom skjuter fram mot oss i rättfärdig trots.

- Jo jo, men.., försöker jag, men blir avknipsad med ett:

- Alltså, jag upprepar mig inte!

Nehe.

Varpå två hunsade tonårskillar vackert sätter sig på spårvagnen in till Masthuggstorget och Skivhugget där, jodå, Metallicas Master of Puppets står så vackert uppställd bland "nyheter" och väntar.

Och jag grämer mig nu, liksom jag gör varenda gång jag tänker på det här, över att vi inte stannade till på Frölunda Torg på vägen hem, gick in på Skivfyndet och fram till Gubben, höll skivan tätt framför hans ansikte och sa:

- Här är skivan som du sa inte hade släppts än. Konstigt, du?! Ja, hej då då.

Och nu, lite eftersnack:

Hoppas du läser det här, din grinige fan, och vet att jag ända sen den där dagen har släpat ditt och din butiks namn i smutsen inför alla jag känner. Din butik är nu nedlagd, själv är du säkert pensionär. Hoppas du fick uppleva hur kunderna mer och mer svek dig innan butiken klappade igen.

Är jag elak nu, tycker ni? Kanske.

Men jag har aldrig, vare sig förr eller senare, blivit så näpsad, illa behandlad eller förolämpad av ett affärsbiträde.

Och till er som driver någon form av rörelse som innefattar kontakt med kundkrets:

Var trevliga.

Annars kan ni få er en bloggtext dedikerade om 20-25 år.

Tack för ordet - ordet är fritt.