Spänn banden

Det finns ett gäng inspelade låtar, gjorda av allt från vad som måste vara totala idioter till hyffsat begåvade musiker, som cirkulerar bland mediafolk och artister i Sverige.
En del har kopierats från gamla telefonsvararmeddelanden från olika radiostationer, andra kommer från diverse skivbolags refuseringslådor. Och det mesta är helt jävla galet.

En av mina favoriter från ett sånt gammalt kassettband, omvandlat till CD, är nedanstående alster. Upphovsmannen är okänd, men om honom kan sägas att han sjunger i en takt och spelar i en annan på sitt dragspel - ett instrument han f ö inte behärskar alls.
Som plåster på såren för dig som inte har tillgång till själva ljudspåret kommer här texten, transkriberad av ingen mindre än moi.
Varsågod!

Ute på travbanan springer hästarna tramp, tramp, tramp
I flera lopp de ställer opp med att trava runt, runt, runt
Ja nu så ska det bli fart
Om alla kommer till start
Piska 115 till sin kamp, kamp, kamp

Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
Omstart! Alla på en gång!
Ptroo, ptrooo, ptrooo!
Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
En V-femma ger den travbitne glatt humör

Framme till totalisatorn för att göra köp, köp, köp
Snart loppet går, i kön man står, hästen är i form, form, form
Ja nu snart klockan ringer
Alla mot målet springer
Chansen finns i nästa löp, löp, löp

Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
Omstart! Alla på en gång! Vänd om!
Ptroo, ptrooo, ptrooo!
Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
En V-femma ger den travbitne glatt humör

Borta vid stallkurvan får alla hästar sprutt, sprutt, sprutt
Undan det går på innerspår, ettan vinner lätt, lätt, lätt
Ja, nu snart så är det mål
En galopp du inte tål
Vinnaren sprang fram till slut, slut, slut

Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
Omstart! Alla på en gång! Vänd om!
Ptroo, ptrooo, ptrooo!
Spänn banden, en, två, kör! Spänn banden, en, två, kör!
En V-femma ger den travbitne glatt humör

Den sure gubbjäveln som hade Skivfyndet på Frölunda Torg på åttiotalet får sig sent om sider en välförtjänt känga. Booyaah!

Helt plötsligt slås jag av en blixtrande minnesbild vid middagsbordet:

Året är 1986, februari/mars nånting, och Metallicas Master of Puppets har precis släppts. Även om jag personligen inte är någon stor anhängare av M så hänger jag glatt med min kompis Tomas - som är det - till skivaffären.

Och vart går vi, vi Tynneredskids, när vi vill köpa en skiva lite snabbt och lätt? Jo, vi går fortfarande - även om vi precis har börjat upptäcka de billigare och bättre skivaffärerna inne i "stan" (Stigberget/Masthugget) - till Skivfyndet på Frölunda torg.

I mitt fall för sista gången, ska tilläggas.

Vi, dvs Tomas (handsvettig och pirrig, med spargrispengen i näven och spenderarjeansen på) och jag (som alltid, nära gränsen till spontan, ofrivillig sädesavgång i skivaffärer) träder in i sagda butik, kliver fram till kassan och frågar den medelålders butikföreståndaren efter "Mitallikas nyja".

Med sin rödlätta, lätt vaxade mustasch vippandes i takt med orden svarar Gubben (för det är så han blir ihågkommen):

- Den är inte släppt än.

Tomas och jag byter en snabb, osäker blick. Vi vet ju att den är det, eftersom två av våra kompisar just nu sitter hemma och lyssnar på den. Dessutom har ju jag, hela Tynneredsskolans hårdrockslyssnande falangs Bror Duktig, letat upp annonsen för skivsläppet i GP.

Tomas, som inte är nåt socialt geni (i alla fall inte vid den här tiden - hey, vi var 15!), mumlar nåt i stil med "det är den visst", medan jag med lite högre röst säger:

- Men det stod i tidningen att den hade kommit. Och två av våra kompisar har köpt d..

- Hörde ni inte vad jag sa eller?

Gubben stirrar stint på oss medan hans ansikte - som i vanliga fall är rödlätt men nu närmar sig infarkt-lila ("pionrött" har jag också hört det kallas), förmodligen av indignation över kaxiga snorungar - liksom skjuter fram mot oss i rättfärdig trots.

- Jo jo, men.., försöker jag, men blir avknipsad med ett:

- Alltså, jag upprepar mig inte!

Nehe.

Varpå två hunsade tonårskillar vackert sätter sig på spårvagnen in till Masthuggstorget och Skivhugget där, jodå, Metallicas Master of Puppets står så vackert uppställd bland "nyheter" och väntar.

Och jag grämer mig nu, liksom jag gör varenda gång jag tänker på det här, över att vi inte stannade till på Frölunda Torg på vägen hem, gick in på Skivfyndet och fram till Gubben, höll skivan tätt framför hans ansikte och sa:

- Här är skivan som du sa inte hade släppts än. Konstigt, du?! Ja, hej då då.

Och nu, lite eftersnack:

Hoppas du läser det här, din grinige fan, och vet att jag ända sen den där dagen har släpat ditt och din butiks namn i smutsen inför alla jag känner. Din butik är nu nedlagd, själv är du säkert pensionär. Hoppas du fick uppleva hur kunderna mer och mer svek dig innan butiken klappade igen.

Är jag elak nu, tycker ni? Kanske.

Men jag har aldrig, vare sig förr eller senare, blivit så näpsad, illa behandlad eller förolämpad av ett affärsbiträde.

Och till er som driver någon form av rörelse som innefattar kontakt med kundkrets:

Var trevliga.

Annars kan ni få er en bloggtext dedikerade om 20-25 år.

Tack för ordet - ordet är fritt.

Tillbaka - with a vengeance

Eller, som rubriken (faktiskt inte alls) antyder:
Idag ska jag bara leverera 8 stycken av mina egna

Nojjor i vardagen

1. Sitta i ett gäng och prata om ”känsliga” saker och halvvägs in i diskussionen inse att alla andra är ironiska och skämtar medan man själv pratar allvar.

2. Offentliga toalettdörrar som inte har låsvred; man vrider bara handtaget halvvägs upp. Om nån jättenödig rycker upprepade gånger i dörren så faller ”låset” ner och man exponeras mitt i värsta krystvärken. Kan lätt sammankopplas med…

3. …att lägga för blöta fjärtar. Ett skedblad tunt är aldrig kul.

4. Rädsla för alltför smuligt bröd. Man har läst jävligt många rockbiografier men är ändå inte rädd för knark eller för att dö nån fylledöd – utan för att kvävas av en smörgås, som Mama Cass.

5. Var har tandläkaren varit med sina fingrar innan min mun? Och hjälper det verkligen med de där tunna handskarna mot sånt? Jag vet ju vad jag gör med mina händer under blott en dag.

6. Flygnojja. Ok, statistik i all ära, men en grej som kan ta livet av 250 pers på ett enda knäpp är farlig, så är det bara. Säg fan inte emot mig.

7. Visst glider Göteborg långsamt ut i älven? Och tänk när det stora skredet kommer? Tänk om det kommer mitt i natten? Sova med flytväst eller flytta?

8. Hajskräck i Delsjön. Fy dig, Animal Planet. Fy dig!