Sommar, sommar, eeh, vad hettere.. sommar?

Den som till äventyrs följer den här bloggen med spänning har kanske redan upptäckt det, men jag ska - för övriga - bekräfta, förtydliga eller vad vi nu väljer att kalla det.
Jag har lite för mycket att göra just nu för att hinna skriva en gång i veckan, vilket var min grundintention.
Men jag ska ändå ge er en liten snaskbit som sommarlektyr. Så pass mycket god medmänniska är jag ju i alla fall.
(Nu ser jag precis att ordet "snaskbit" här ovanför vid en snabbtitt såg ut som "snabbskit". Märkligt.)
Jag firade midsommar i trakterna kring Båstad, närmare bestämt på en ort som hette Hallavara. Låter finskt, kanske lappländskt, jag vet, men är alltså inte det.
Älsklingens släkt har hus där, ett stort, jättefint gammalt hus med lite halvbuskig tomt. Tänkte att det här borde man ju få en hel del för om man sålde det, m å n g a mille blir det, nära till Båstad, havet, ja, jo nejm itt.
Men NEJ.
Fick under sista dagen där höra att det inte var så, värdet var inte alls så högt som man kunde tro, på grund av en sak som var en direkt följd av en annan sak som är själva det jag EGENTLIGEN ville berätta.
Man får nämligen inte göra om tomten hur som helst. BLAM!! Där föll priset ett par mille. Hur gör man då med utomhuspool, golfgreen, tennisbana samt trippelcarport? Av detta blir intet, platt intet.
VARFÖR får man då inte härja hur man vill om man köper dett hus? Jo, det ska jag nu berätta.
På tomten ligger nämligen ett par gravhögar.
Jag säger det igen, så att ingen missar det här:
På tomten ligger nämligen ett par gravhögar.
Hur jävla ascoolt är inte det? Och varför i helvete skulle det dra ner priset?!?
Om jag hade chansen att köpa en tomt med en gravhög så skulle jag göra det på studs, bara för att veta att ingen överrik, smaklös jävel skulle kunna få några idéer om att bygga konferenscenter på den!
Sen att jag inte skulle kunna sova en endaste natt när jag nu vet det här, det är en helt annan sak som det för övrigt finns tabletter och mediciner mot.

Adjö.

Hur man uttycker sig om vissa jobbiga saker i ens närhet

Hörde en intressant diskussion på spårvagnen idag. Framför mig satt två gubbs i 60-årsåldern (Det var alltså inte så att jag tjuvlyssnade - de pratade i normal samtalston och jag satt precis bakom. Jag vill bara förtydliga detta. Vad hade NI gjort?!? Rest er upp och gått?) och diskuterade en bekant. Jag tyckte inte att det var en särskilt intressant konversation. Inte förrän följande mening dök upp:

- Jamen du vet, sa den ene, Yngve, han har ju tillfälliga alkoholproblem.

- Å fan, sa den andre.

- Ja ja, det såg la du när vi var på Klädesholmen sist? Han höll ju på å dratta i där...

Vad hade han sa du? "Tillfälliga alkoholproblem"? Tillfälliga? Hur tillfälliga ska alkoholproblem vara, undrar jag, för att de ska klassas som, just, "tillfälliga"? Sketfull 1 gång i veckan, räknas det? En tioårsperiod? Och hur vet man att de är tillfälliga om personen har problemen just nu? Finns det ett slutdatum som är satt?

Dessutom: vem fan har inte haft tillfälliga alkoholproblem? Varje gång man vaknar upp en söndagmorgon med en kattlåda i munhålan, en gammal mussepiggväckarklocka innanför ögonen och en marcherande skottsk militärorkester vibrerandes sin väg genom tarmsystemet så kan nog var och en skriva under i blod på att, ja, jag har tillfälliga alkholoproblem just nu. Denna insikt följs ofta av ett ynkligt: "ta bort mig".

Det är väl här jag ska komma med en klarsynt analys och slutsats - men jag har ingen. Inte mer än att det är lätt att blunda för problem om det gäller ens kompisar. Tyvärr. Undrar hur det hade känts om de hade sagt: "Du vet, Yngve, han är tillfällig hustrumisshandlare"...

Fotnot: Yngve heter egentligen något helt annat. Nämligen Bengt.