Hörde en intressant diskussion på spårvagnen idag. Framför mig satt två gubbs i 60-årsåldern (Det var alltså inte så att jag tjuvlyssnade - de pratade i normal samtalston och jag satt precis bakom. Jag vill bara förtydliga detta. Vad hade NI gjort?!? Rest er upp och gått?) och diskuterade en bekant. Jag tyckte inte att det var en särskilt intressant konversation. Inte förrän följande mening dök upp:
- Jamen du vet, sa den ene, Yngve, han har ju tillfälliga alkoholproblem.
- Å fan, sa den andre.
- Ja ja, det såg la du när vi var på Klädesholmen sist? Han höll ju på å dratta i där...
Vad hade han sa du? "Tillfälliga alkoholproblem"? Tillfälliga? Hur tillfälliga ska alkoholproblem vara, undrar jag, för att de ska klassas som, just, "tillfälliga"? Sketfull 1 gång i veckan, räknas det? En tioårsperiod? Och hur vet man att de är tillfälliga om personen har problemen just nu? Finns det ett slutdatum som är satt?
Dessutom: vem fan har inte haft tillfälliga alkoholproblem? Varje gång man vaknar upp en söndagmorgon med en kattlåda i munhålan, en gammal mussepiggväckarklocka innanför ögonen och en marcherande skottsk militärorkester vibrerandes sin väg genom tarmsystemet så kan nog var och en skriva under i blod på att, ja, jag har tillfälliga alkholoproblem just nu. Denna insikt följs ofta av ett ynkligt: "ta bort mig".
Det är väl här jag ska komma med en klarsynt analys och slutsats - men jag har ingen. Inte mer än att det är lätt att blunda för problem om det gäller ens kompisar. Tyvärr. Undrar hur det hade känts om de hade sagt: "Du vet, Yngve, han är tillfällig hustrumisshandlare"...
Fotnot: Yngve heter egentligen något helt annat. Nämligen Bengt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar