Jag har en blogg.
Jag borde skriva om politik.
Om sånt som är viktigt. Allmängiltigt. Som berör folk på det där stora sättet.
Om sånt som faktiskt påverkar folk i vardagen. Protestera och komma med syrliga kommentarer om hur dåliga vissa politiker är, till exempel. Eller försöka påverka makthavare genom att ställa dem till svars för allt de gör.
För världen ser ut som fan på många ställen och är orättvis, kall och grym mot sina invånare. VI är, faktiskt, som art, helt slut i huvudet ibland. Såväl i stor som i liten skala - globalt eller kommunalt, eller bara människor emellan.
Ett mantra som jag följer och dessutom ser bevis på dagligen är "ingenting slår verkligheten". Med det menar jag att ingenting, inget du kan tänka ut, hitta på eller fantisera fram slår den astronomiska dumhet, utstuderade grymhet eller lismande småaktighet som d a g l i g e n står att finna i allehanda sammanhang.
Sätt på tv:n, öppna tidningen eller gå ut på nätet och du har en sketch, roligare än något Monty Python någonsin skulle kunna drömma fram.
Så visst borde jag skriva om sånt. Det borde jag verkligen.
Men jag orkar inte.
Varför?
Jag är nämligen inte ett dugg bättre själv, har jag kommit på.
Jag har väldigt sällan lösningar på problemen. Jag vet inte hur man skulle ha gjort för att det skulle ha blivit bättre. Min grundfilosofi i livet går att sammanfatta på följande vis: "det löser sig". När det sen inte alltid gör det så sitter jag där och säger "men herregud, det fattar ni väl att om man gör så..."
Jag sitter ju med facit i hand. Jag är aldrig där INNAN och visar hur det bör gå till.
Emellertid: då vissa saker framkommit och för mig blivit kända, ämnar jag frångå min tidigare livsinsriktning och leverera en spådom med både allmänmänskligt och politiskt innehåll. Men först lite bakgrund:
Sala kommun tänker, som första kommun i Sverige, förbjuda tiggeri. Men man har, som tur är, skyndsamt lagt till en paragraf om att detta inte gäller påskkärringar. Påskkärringar kommer alltså fortfarande att få tigga i Sala. Vilket är bra. Visst, det låter återigen som om Monty Python varit framme, men vi ska inte dissa Sala kommun för den här fina gesten. Grattis till påskkärringarna.
Det är den andra biten - alltså själva förbudet - som gör mig lite bister i uppsynen.
För vad händer när man kriminaliserar tiggeri?
Jo, tiggarna blir brottslingar.
Och då...försvinner de?
Nej.
Skaffar de jobb?
Nja, det hade de nog gjort redan om det var så enkelt - hellre än att ligga på knä framför ett köpcentra 8 timmar i sträck med en mössa framför sig. Tyder inte direkt på lättja i min bok.
Man behöver ju inte heller vara spåman för att inse att det här kommer att starta en våg av liknande förbud i andra kommuner. Såpass kunning är man ju om den svenska folksjälen att så fort någon "vågar" vara "sanningssägare" och "sticka ut hakan" så följer den breda massan, pöbeln, fegisarna, de som bara lyder order...oj, hoppsan, jag gick visst lite för långt... Jag menar, så följer andra efter.
Vad man gör i Sala är att man sminkar över utslagen men botar inte sjukdomen.
VARFÖR finns det tiggare?
Fundera på det.
Beror det på att dessa tiggare utgör en del av de horder arbetslösa lycksökare som skor sig på den svenska välfärden utan att göra rätt för sig?
Eller kan det möjligen, kanske, eventuellt vara så att det beror det på att Sverige har blivit ett land där samhället inte längre tar hand om de svagaste och mest utsatta? Och att man, genom att förbjuda tiggeri, i realiteten bara sopar under mattan det man själv varit med om att skapa?
Detta kan ni också fundera på - om ni behöver det.
Men nu har det blivit dags att, som avslutning, leverera min spådom. Som ni har väntat!
Och här kommer den:
Att förbjuda tiggeri kommer inte att leda till att en enda människa får det bättre, vare sig i Sala eller i resten av världen.
Och den var gratis, från mig till er. Varsågod.
torsdag 21 april 2011
onsdag 30 mars 2011
En dikt för tidens mjuka
Det här med posei är himla viktigt.
Därför har jag valt att publicera en dikt som jag har valt att kalla just...
ORTSNAMN
Vem minns inte när det sved
När taglet tog som tåtar
Vem minns inte när det sved
Vem hörs inte när det blev
När örat svann i drivor
Vem hörs inte när det blev
Vem tallar i trots
När gran och kvist blir gröna
Vem tallar i trots
Vem handlar i pålar
När skogen står som storkbett
Vem handlar i pålar
Vem står med båda fötterna i kakburken
När fingrarna har tjocka dynor
Vem gör gener av sina spår
När folk är mest ute efter susen
Vem häller havre i håven
När vete är utan -nskap
JAG.
Minns när det sved.
Därför har jag valt att publicera en dikt som jag har valt att kalla just...
ORTSNAMN
Vem minns inte när det sved
När taglet tog som tåtar
Vem minns inte när det sved
Vem hörs inte när det blev
När örat svann i drivor
Vem hörs inte när det blev
Vem tallar i trots
När gran och kvist blir gröna
Vem tallar i trots
Vem handlar i pålar
När skogen står som storkbett
Vem handlar i pålar
Vem står med båda fötterna i kakburken
När fingrarna har tjocka dynor
Vem gör gener av sina spår
När folk är mest ute efter susen
Vem häller havre i håven
När vete är utan -nskap
JAG.
Minns när det sved.
torsdag 24 februari 2011
Den första löpen
Den första löpen som föll
När föll den?
Den första tanden som höll
När höll den?
Den första gossen som hävde
När hävde den?
Den sista gruvan är ännu ej stängd
När föll den?
Den första tanden som höll
När höll den?
Den första gossen som hävde
När hävde den?
Den sista gruvan är ännu ej stängd
Svedjebruk 18
Efter den succé och publikstorm som varit ett faktum sedan En ny grep publicerades, har jag beslutat att ge er en dikt till.
Den här heter Svedjebruk 18.
Vilda ångor av salt som lossnar ur din kroppshåla
Vilda ålar som gröper sig hemåt
Vilda lungor som gör björnar, björnar i flera våningar
Vilda apor som hämtar havre och som sen fullständigt vägrar att gå hem
Vilda skinkor som hänger bredvid många av samma sort
Vilda såser, nästan nakna, utan kostnad
Och sen finns det inget mer
Den här heter Svedjebruk 18.
Vilda ångor av salt som lossnar ur din kroppshåla
Vilda ålar som gröper sig hemåt
Vilda lungor som gör björnar, björnar i flera våningar
Vilda apor som hämtar havre och som sen fullständigt vägrar att gå hem
Vilda skinkor som hänger bredvid många av samma sort
Vilda såser, nästan nakna, utan kostnad
Och sen finns det inget mer
onsdag 23 februari 2011
En ny grep
Lille Platypus vaknade med ett ryck.
Hemma hade han somnat minst en gång för mycket och nu var det redan sent. Skulle han tvaga sig? Nej, det fick gå som det borde.
Med fingret stramt tävlade han ner till köket, där ångan sprack i en kaskad ur vattenkokaren. Ville han ha te? Jag.
Limpan var sval men gammal och mjölken dög. Hans ost böljade som en oas av möjligheter framför hans täcka läppar. Riset vallade, knäcken i tråget sam som jord ur en råk.
Nu var tid att skörda, andades han – tungt men gediget.
Inte utan möda fick han fram deg och kunde börja knåda. Det skulle smaka senare, men inte förrän hela allting var färdigt. Så lite kvar.
En, kanske två delar pastej, kvad han ystert – det var detsamma som ingen. Vem gick hit från början och verkligen? Så nära jul? Knaprandets visa lämnade hans bål.
Han var fadd, han var sedd, han var spak, han var ett hus i två delar av sand och kvarndamm.
Nu tog han tåget.
Hemma hade han somnat minst en gång för mycket och nu var det redan sent. Skulle han tvaga sig? Nej, det fick gå som det borde.
Med fingret stramt tävlade han ner till köket, där ångan sprack i en kaskad ur vattenkokaren. Ville han ha te? Jag.
Limpan var sval men gammal och mjölken dög. Hans ost böljade som en oas av möjligheter framför hans täcka läppar. Riset vallade, knäcken i tråget sam som jord ur en råk.
Nu var tid att skörda, andades han – tungt men gediget.
Inte utan möda fick han fram deg och kunde börja knåda. Det skulle smaka senare, men inte förrän hela allting var färdigt. Så lite kvar.
En, kanske två delar pastej, kvad han ystert – det var detsamma som ingen. Vem gick hit från början och verkligen? Så nära jul? Knaprandets visa lämnade hans bål.
Han var fadd, han var sedd, han var spak, han var ett hus i två delar av sand och kvarndamm.
Nu tog han tåget.
tisdag 28 september 2010
Snälla, gör så att jag blir hundra!
En reklam som har gått jääääävligt mycket öööverallt och som man är gaaaanska trött på är den där om att man ska bli hundra (dvs helt säker) på något om man ringer det där numret till den där nummerupplysningen.
Låt oss nu ponera att den här nummerupplysningen som utger sig för att ha svaren på allt du kan tänkas fråga verkligen har det också. VAD skulle vi då fråga? Vad är det vi vill bli hundra på? Vad är det för djupa, filosofiska spörsmål vi går och grunnar på? Vad är det vi bryr våra huvuden med i nattlampans sken?
Jo…
Ni vet den där gamla myten om att om alla kineser släppte sig samtidigt så skulle det bli jordbävning? Följande står att läsa på nummerupplysningens sida:
”Eftersom alla människor går runt å småfiser hela tiden och det inte blir jordbävning så skulle vi på (företagets namn – som jag inte får betalt för att visa upp i min blogg) kunna påstå att det inte blir någon skillnad om en miljard kineser fiser samtidigt heller. En jordbävning blir det när jordskorpans delar (flak) stöter ihop med varandra.”
Bra. Då var det uppklarat. Skönt. Det här går många och grunnar på, uppenbarligen, så det känns fint och bra att nummerupplysningsfirman tar sitt ansvar här.
Stefan Eriksson, moderat riksdagskandidat och kandidat till Linköpings kommunfullmäktige tycker också att det är viktigt att klargöra sin position i den här frågan. På sin blogg skriver han:
”Komikergänget Galenskaparna hade en sketch där någon frågade: "Om alla kineser släpper sig samtidigt, blir det jordbävning då?" Nu tror jag inte det är någon större risk för detta, men om vi betänker att en miljon svenskar skulle ställa bilen och ta cykeln, så skulle detta inte påverka miljöbalansen i världen ett dugg om samtidigt var hundrade kines eller indier skulle ställa cykeln och köpa sig en bil. Detta är ett viktigt perspektiv att ha med sig anser jag.
”Vi ska sträva efter att själva minska vår egen miljöpåverkan. Men för hela världen, som vi delar med 6 miljarder andra medmänniskor, är det än mer viktigt att vi med den kunskap vi har, kan exportera tjänster och produkter som hjälper andra länder att komma ikapp och som kan bidra till att minska deras miljöpåverkan.
”Miljöteknik, klimatarbete och ekonomisk utveckling hänger således ihop enligt mitt sätt att se det.”
I klimatarbetet, alltså att ta ansvar för miljön och effekterna av våra utsläpp, och i strävan efter att minska vår egen miljöpåverkan ingår alltså INTE att jobba för att så många som möjligt ska ställa bilen och ta cykeln, enligt denne Galenskapsälskande Linköpingsmoderat.
Jag kan tänka mig att han inte har riktigt klart för sig sambandet mellan orsak och verkan och han kanske skulle behöva bli lite mer upplyst. Ska tipsa honom om att ringa till den där nummerupplysningen och bli hundra.
Sen ska jag själv ringa dem och fråga hur fan vi ska bära oss åt med det där problemet vi har fått i Sverige. Det där problemet som handlar om att vi har misslyckats med att göra folk delaktiga i samhället och den demokratiska principen så till den milda grad att de i sin bitterhet tror att det enda de kan göra för att betyda någonting är att rösta på ett parti grundat ur BSS och nynaziströrelsen.
Att större delen av detta partis anhängare känner utanförskap och besvikelse för att de aldrig "fått vara med" eller känner att "samhället" skiter i dem, det är också ett problem.
Att de lägger sitt tänkande i händer och huvud på folk som d e f i n i t i v t inte är beredda att se alla medborgare i vårt land med lika ögon, det ser de inte, glömmer de bort eller blundar de för.
Att de tror att de ska få mer att säga till om ifall detta parti växer är tragiskt. Ett parti vars grundideologi bottnar i att folk har olika grundvärde och ska ha olika rättigheter beroende på varifrån de kommer, att vissa kulturer är "bättre" i vissa områden beroende på geografi - tror man att ett sådant parti kommer att ge Sverige guld och gröna skogar så är det fanimej inget mindre än stor jävla sorg!!!
Jag tänkte först att jag skulle tipsa alla som röstat på SD om att de kunde ringa det där numret och bli lite mer hundra på hur världen och verkligheten ser ut - men jag har ändrat mig.
Det är, förstår jag nu, jag och alla andra efterhandsförskräckta väljare, våra oförlösta politiker och, framför allt, vår svenska mediekår som behöver ställa oss på knä, lyfta luren och ringa kinespruttarnumret och hoppas att de ger ett bra svar på bönen som blir en fråga:
- Hur fan ska vi göra med Sverige nu?
Låt oss nu ponera att den här nummerupplysningen som utger sig för att ha svaren på allt du kan tänkas fråga verkligen har det också. VAD skulle vi då fråga? Vad är det vi vill bli hundra på? Vad är det för djupa, filosofiska spörsmål vi går och grunnar på? Vad är det vi bryr våra huvuden med i nattlampans sken?
Jo…
Ni vet den där gamla myten om att om alla kineser släppte sig samtidigt så skulle det bli jordbävning? Följande står att läsa på nummerupplysningens sida:
”Eftersom alla människor går runt å småfiser hela tiden och det inte blir jordbävning så skulle vi på (företagets namn – som jag inte får betalt för att visa upp i min blogg) kunna påstå att det inte blir någon skillnad om en miljard kineser fiser samtidigt heller. En jordbävning blir det när jordskorpans delar (flak) stöter ihop med varandra.”
Bra. Då var det uppklarat. Skönt. Det här går många och grunnar på, uppenbarligen, så det känns fint och bra att nummerupplysningsfirman tar sitt ansvar här.
Stefan Eriksson, moderat riksdagskandidat och kandidat till Linköpings kommunfullmäktige tycker också att det är viktigt att klargöra sin position i den här frågan. På sin blogg skriver han:
”Komikergänget Galenskaparna hade en sketch där någon frågade: "Om alla kineser släpper sig samtidigt, blir det jordbävning då?" Nu tror jag inte det är någon större risk för detta, men om vi betänker att en miljon svenskar skulle ställa bilen och ta cykeln, så skulle detta inte påverka miljöbalansen i världen ett dugg om samtidigt var hundrade kines eller indier skulle ställa cykeln och köpa sig en bil. Detta är ett viktigt perspektiv att ha med sig anser jag.
”Vi ska sträva efter att själva minska vår egen miljöpåverkan. Men för hela världen, som vi delar med 6 miljarder andra medmänniskor, är det än mer viktigt att vi med den kunskap vi har, kan exportera tjänster och produkter som hjälper andra länder att komma ikapp och som kan bidra till att minska deras miljöpåverkan.
”Miljöteknik, klimatarbete och ekonomisk utveckling hänger således ihop enligt mitt sätt att se det.”
I klimatarbetet, alltså att ta ansvar för miljön och effekterna av våra utsläpp, och i strävan efter att minska vår egen miljöpåverkan ingår alltså INTE att jobba för att så många som möjligt ska ställa bilen och ta cykeln, enligt denne Galenskapsälskande Linköpingsmoderat.
Jag kan tänka mig att han inte har riktigt klart för sig sambandet mellan orsak och verkan och han kanske skulle behöva bli lite mer upplyst. Ska tipsa honom om att ringa till den där nummerupplysningen och bli hundra.
Sen ska jag själv ringa dem och fråga hur fan vi ska bära oss åt med det där problemet vi har fått i Sverige. Det där problemet som handlar om att vi har misslyckats med att göra folk delaktiga i samhället och den demokratiska principen så till den milda grad att de i sin bitterhet tror att det enda de kan göra för att betyda någonting är att rösta på ett parti grundat ur BSS och nynaziströrelsen.
Att större delen av detta partis anhängare känner utanförskap och besvikelse för att de aldrig "fått vara med" eller känner att "samhället" skiter i dem, det är också ett problem.
Att de lägger sitt tänkande i händer och huvud på folk som d e f i n i t i v t inte är beredda att se alla medborgare i vårt land med lika ögon, det ser de inte, glömmer de bort eller blundar de för.
Att de tror att de ska få mer att säga till om ifall detta parti växer är tragiskt. Ett parti vars grundideologi bottnar i att folk har olika grundvärde och ska ha olika rättigheter beroende på varifrån de kommer, att vissa kulturer är "bättre" i vissa områden beroende på geografi - tror man att ett sådant parti kommer att ge Sverige guld och gröna skogar så är det fanimej inget mindre än stor jävla sorg!!!
Jag tänkte först att jag skulle tipsa alla som röstat på SD om att de kunde ringa det där numret och bli lite mer hundra på hur världen och verkligheten ser ut - men jag har ändrat mig.
Det är, förstår jag nu, jag och alla andra efterhandsförskräckta väljare, våra oförlösta politiker och, framför allt, vår svenska mediekår som behöver ställa oss på knä, lyfta luren och ringa kinespruttarnumret och hoppas att de ger ett bra svar på bönen som blir en fråga:
- Hur fan ska vi göra med Sverige nu?
onsdag 11 augusti 2010
”Du glömde din sten!”
Det är inte ofta man hör något man aldrig hört förut. Tyvärr. Men när det händer så händer det med besked. Eller nåt. Jaja, i vilket fall som helst, så här gick det till när jag idag fick höra något jag aldrig hört förut.
Jag släntrade över till Stadsteaterns servering för att handla lite medtagbar lunch i form av sallad (eftersom varje spår av sommarens grillmage måste utplånas till varje pris) och hamnade i en kort kö. När kunden som var före mig hade beställt klart fick han inte en flagga med nummer – som man kan få på vissa restauranger – utan en sten med siffran 80 på. Mhm, jaja. Ett inovativt grepp, lite kul så där. Killen tog sin plånbok, sina bestick och sitt glas med vatten och gick mot uteserveringen. Dock hade han i all hast glömt något på disken, så kassörskan ropade efter honom:
– Hallå, du glömde din sten!
Det tyckte jag lät så otroligt roligt att jag, som nu stod rakt framför kassörskan, skrattade henne rätt i ansiktet. Det kändes lite för osvenskt att bara skratta rakt ut på det där viset, så jag kände mig tvungen att snabbt självkommentera:
– Den meningen hör man ju inte så ofta!
Då skrattade hon också och svarade:
– Det beror på vilket umgänge man har, ska jag säga!
Jag småskrattade fram ett ”jahahaa”, beställde min mat, fick den och gick. Först då kom jag att tänka på hennes svar och fick plötsligt en massa bilder i skallen. Vad fan?!? Vilket umgänge har man där man får möjlighet att ropa meningen ”du glömde din sten”? Murare? Diamantsmugglare emellan? Om man är ett gäng testikelforskare? Kanske…
På vägen tillbaks till Konserthuset mötte jag för övrigt Peter Apelgren och stod i en kvart och pratade gamla Genesis med honom. När vi tog i hand gav han mig en komplimang för mina stora, sköna händer. Märkligt, men trevligt. Och något jag i och för sig hört förut, men väldigt sällan av vuxna män. Tack, Peter.
Jag släntrade över till Stadsteaterns servering för att handla lite medtagbar lunch i form av sallad (eftersom varje spår av sommarens grillmage måste utplånas till varje pris) och hamnade i en kort kö. När kunden som var före mig hade beställt klart fick han inte en flagga med nummer – som man kan få på vissa restauranger – utan en sten med siffran 80 på. Mhm, jaja. Ett inovativt grepp, lite kul så där. Killen tog sin plånbok, sina bestick och sitt glas med vatten och gick mot uteserveringen. Dock hade han i all hast glömt något på disken, så kassörskan ropade efter honom:
– Hallå, du glömde din sten!
Det tyckte jag lät så otroligt roligt att jag, som nu stod rakt framför kassörskan, skrattade henne rätt i ansiktet. Det kändes lite för osvenskt att bara skratta rakt ut på det där viset, så jag kände mig tvungen att snabbt självkommentera:
– Den meningen hör man ju inte så ofta!
Då skrattade hon också och svarade:
– Det beror på vilket umgänge man har, ska jag säga!
Jag småskrattade fram ett ”jahahaa”, beställde min mat, fick den och gick. Först då kom jag att tänka på hennes svar och fick plötsligt en massa bilder i skallen. Vad fan?!? Vilket umgänge har man där man får möjlighet att ropa meningen ”du glömde din sten”? Murare? Diamantsmugglare emellan? Om man är ett gäng testikelforskare? Kanske…
På vägen tillbaks till Konserthuset mötte jag för övrigt Peter Apelgren och stod i en kvart och pratade gamla Genesis med honom. När vi tog i hand gav han mig en komplimang för mina stora, sköna händer. Märkligt, men trevligt. Och något jag i och för sig hört förut, men väldigt sällan av vuxna män. Tack, Peter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)