Snart vill jag inte vara med längre...

Jag har en blogg.

Jag borde skriva om politik.
Om sånt som är viktigt. Allmängiltigt. Som berör folk på det där stora sättet.
Om sånt som faktiskt påverkar folk i vardagen. Protestera och komma med syrliga kommentarer om hur dåliga vissa politiker är, till exempel. Eller försöka påverka makthavare genom att ställa dem till svars för allt de gör.

För världen ser ut som fan på många ställen och är orättvis, kall och grym mot sina invånare. VI är, faktiskt, som art, helt slut i huvudet ibland. Såväl i stor som i liten skala - globalt eller kommunalt, eller bara människor emellan.

Ett mantra som jag följer och dessutom ser bevis på dagligen är "ingenting slår verkligheten". Med det menar jag att ingenting, inget du kan tänka ut, hitta på eller fantisera fram slår den astronomiska dumhet, utstuderade grymhet eller lismande småaktighet som d a g l i g e n står att finna i allehanda sammanhang.
Sätt på tv:n, öppna tidningen eller gå ut på nätet och du har en sketch, roligare än något Monty Python någonsin skulle kunna drömma fram.

Så visst borde jag skriva om sånt. Det borde jag verkligen.

Men jag orkar inte.

Varför?

Jag är nämligen inte ett dugg bättre själv, har jag kommit på.

Jag har väldigt sällan lösningar på problemen. Jag vet inte hur man skulle ha gjort för att det skulle ha blivit bättre. Min grundfilosofi i livet går att sammanfatta på följande vis: "det löser sig". När det sen inte alltid gör det så sitter jag där och säger "men herregud, det fattar ni väl att om man gör så..."
Jag sitter ju med facit i hand. Jag är aldrig där INNAN och visar hur det bör gå till.

Emellertid: då vissa saker framkommit och för mig blivit kända, ämnar jag frångå min tidigare livsinsriktning och leverera en spådom med både allmänmänskligt och politiskt innehåll. Men först lite bakgrund:

Sala kommun tänker, som första kommun i Sverige, förbjuda tiggeri. Men man har, som tur är, skyndsamt lagt till en paragraf om att detta inte gäller påskkärringar. Påskkärringar kommer alltså fortfarande att få tigga i Sala. Vilket är bra. Visst, det låter återigen som om Monty Python varit framme, men vi ska inte dissa Sala kommun för den här fina gesten. Grattis till påskkärringarna.
Det är den andra biten - alltså själva förbudet - som gör mig lite bister i uppsynen.
För vad händer när man kriminaliserar tiggeri?
Jo, tiggarna blir brottslingar.
Och då...försvinner de?
Nej.
Skaffar de jobb?
Nja, det hade de nog gjort redan om det var så enkelt - hellre än att ligga på knä framför ett köpcentra 8 timmar i sträck med en mössa framför sig. Tyder inte direkt på lättja i min bok.

Man behöver ju inte heller vara spåman för att inse att det här kommer att starta en våg av liknande förbud i andra kommuner. Såpass kunning är man ju om den svenska folksjälen att så fort någon "vågar" vara "sanningssägare" och "sticka ut hakan" så följer den breda massan, pöbeln, fegisarna, de som bara lyder order...oj, hoppsan, jag gick visst lite för långt... Jag menar, så följer andra efter.

Vad man gör i Sala är att man sminkar över utslagen men botar inte sjukdomen.
VARFÖR finns det tiggare?
Fundera på det.
Beror det på att dessa tiggare utgör en del av de horder arbetslösa lycksökare som skor sig på den svenska välfärden utan att göra rätt för sig?
Eller kan det möjligen, kanske, eventuellt vara så att det beror det på att Sverige har blivit ett land där samhället inte längre tar hand om de svagaste och mest utsatta? Och att man, genom att förbjuda tiggeri, i realiteten bara sopar under mattan det man själv varit med om att skapa?
Detta kan ni också fundera på - om ni behöver det.


Men nu har det blivit dags att, som avslutning, leverera min spådom. Som ni har väntat!
Och här kommer den:

Att förbjuda tiggeri kommer inte att leda till att en enda människa får det bättre, vare sig i Sala eller i resten av världen.

Och den var gratis, från mig till er. Varsågod.