Skriet från vildmannen

Att du inte skäms!
Sitter du här och läser blogg på arbetstid?!
Vad ska chefen säga?

Själv sitter jag hemma med sjuka barn och kokar te, brer mackor och, ja, skriver blogg. Livet runt de 40 innehåller betydligt mer VAB än VIP och har dessutom en irriterande ovana att alltid påminna en om detta.

Men!

Idag har jag skrivit en ny låt! Det var ett tag sen. Det har liksom vatt lite vakuum i skallen sen vi släppte Sockiplastskivan. Skrev en hel del under tiden vi höll på med den (alltså, även icke-barnlåtar), men sen var det som att luften bara gick ur.
Men nu verkar gnistan ha återkommit. Peppar, peppar ta i trä.

Ja, så att sitta här och blogga, det har jag då rakt inte tid med!

Historiens vahettere nu igen

Har man tråkigt så har man.
Då kan man alltid googla på sitt eget namn.
Det gjorde jag och gissa om jag blev paff.
Det här är nämligen inte första gången som jag testat det här med att blogga. Vilket jag helt och hållet glömt av. Jag hade en gång tidigare intentioner åt det hållet, låt vara med en något mer snöig tanke till grund. Eller, jag vet inte, kanske inte, ändå.
Läsare på jakt efter en mer skönlitterär aspekt av mitt författande ombedes å det snaraste kika in på:

http://www.sourze.se/Professor_Ollon_tar_emot_10069479.asp

Notera gärna datumet för publikationen som ett litet exempel på hur olika man kan tillbringa sina dagar: vissa skriver om Professor Ollon, andra flyger flygplan in i skyskrapor.

Puss och kram så länge!